Kaffeträsket

Kaffe; av somliga kallas det för "svart tjärheroinkrack", av andra kallas det "the heavenly nectar of the gods".

Under hela min uppväxt valde jag att inte dricka kaffe. Jag tyckte att det doftade oaptitligt och ogillade kaffedrickarnas propåer om att jag borde börja dricka den svarta drycken, ofta parade med kommentarer om ungdomars vanor med en ton av oförståelse. Jag ville inte heller bli som koffeinisterna, som inte fungerar utan kaffe, och det bästa sättet att undvika något slags beroende är att aldrig börja. Kort sagt: jag ville inte fastna i kaffeträsket.

I våras hände det dock till sist. Jag förlorade min kaffeoskuld. Det var inte resultatet av något socialt tryck - det var ett rationellt beslut, baserat på de rådande omständigheterna. Jag var vid den tiden ständigt trött på grund av ett överskott på ambition; utöver läkarstudierna hade jag tagit på mig extraknäck, förtroendeuppdrag, forskning, företagande och webbprogrammering (ett tips till blivande läkarstudenter är att inte ta på sig mer än maximalt två saker utöver läkarprogrammet). Vid tillfället höll jag på att trimma denna lista över aktiviteter men sökte även efter andra möjligheter till förbättrad vakenhet och en dag fick jag tanken att jag kanske skulle prova på kaffe, för att se om det också kunde hjälpa mig med att fungera bättre.

Det började med en kopp bestående av 25 % kaffe och 75 % mjölk. Det smakade som brända brödkanter, utspätt med mjölk, men det slank ned och med varje ny dag så arbetade jag mig upp till högre procentsatser. Mycket snart märkte jag att jag inte kände mig trött längre - jag kände mig rentav mer fokuserad och uppmärksam än vad jag kunde minnas att jag varit vid något tillfälle under en längre tid. Inte alltför länge därefter hade jag min första nattjour och med hjälp av detta stimulantia kunde jag ta mig genom hela passet utan att bli slö och trög.

Nu för tiden har jag inga problem med att dricka en eller två koppar kaffe per "arbetsdag", särskilt de dagar då jag känner att jag har fått en långsam start och behöver lite mera fart i motorn, och jag har rentav börjat gilla kaffet och dess sociala aspekter. Jag försöker dock att inte dricka alltför mycket, eftersom jag inte vill utveckla resistens mot kaffet och dess stimulerande egenskaper.

Så nu är jag alltså här.
Nu står jag upp till knäna i kaffeträsket.
Och jag trivs med det...


Läs även:
Blod, svett och kaffetårar (Läkartidningen)
Kaffe förknippas med sänkt risk för diabetes (Dagens Nyheter)
Kaffe - bra eller dåligt? (Sydsvenskan)